Här händer det grejer.
Mika har blivit riktigt stadig och är ju samtidigt så nyfiken på sin omgivning. Därför vill hgon nu helst av allt vara upprätt då hon är i famnen.
Mika har också på allvar upptäckt sina händer och märkt att hon kan knuffa till/ta i saker. Både babygymet och alla andra leksaker har därför blivit extra spännande.
Eftersom hon nu är så upptagen av händerna så "pratar" hon däremot något mindre än tidigare.
Mika väger nu 5450 gram och är 56,5 centimeter lång. Hon följer sin kurva bara fint :)

Jo för hon gillar faktiskt då pappa spelar hårdrock för henne. Ju skränigare, ju bättre :)

Hon närmar sig nog en sisådär 60 centimeter lång. Men tänk vad hon har vuxit sedan hon kom! Speciellt mycket märks det förstås då det nu faktiskt är dags att vika undan många kläder i storlek 56 och i stället ta fram dem i 62. Häftigt!
Ännu häftigare är allt hon nu lär sig. Hon har hittat sina händer och leker gärna med babygymet då hon inte har händerna i munnen förstås :)

Jubel jubel! Våra nattisrutiner har varit något knepiga tidigare. Mika har antingen velat somna i famnen för att sedan - djupt sovandes - läggas bredvid mig i sängen. Eller också, då hon varit riktigt trött, har hon somnat bredvid mig i sängen (Då jag gått och lagt mig - att sedan gå upp har inte funkat då har hon vaknat med en gång)
Men i kväll, efter kvällsamningen - så somnade hon faktiskt själv i sängen! Vi bullade upp med kuddar och täcken kring henne och efter att hon tappat nappen två gånger så somnade hon faktiskt.
Vågade inte ta en bild med kamera och blixt och riskera att väcka henne så det fick bli en dålig med mobilkameran.

Nu ska man ju inte hoppas att det går så här smidigt framöver. Men det var ett steg åt rätt håll!

Ha, säger jag. För det är inte bara jag som har dubbelhaka. Det har min mamma också! ;)

Nu börjar jag faktiskt bli riktigt stark i nacken.
Några gånger varje dag brukar jag få träna den då någon lägger mig på mage.
Det går bra till att börja med....och då är jag ganska nöjd




Men då jag inte orkar mer blir jag ofta lite sur. Jag ser ju inget tillslut för sjuttsingen!

På egen hand, med kamerans självutlösare, försökte vi i går ta en fin familjebild att sätta in i tidningen. Problemet var bara att bildens huvudperson, lilla Mika, inte riktigt var med på noterna =)

...eller min och min. Men min dotter i alla fall. Det är helt magiskt!
Jag älskar hur hon låter då vi ligger ansikte mot ansikte och precis ska somna. Hur hon nyper sig fast i mitt ansikte.
Jag älskar hennes prat, allt joller som kommer allt oftare nu.
Hur hon ler stort åt mobilen ovanför skötbordet och nallen i babysittern. Precis som att hon tror att de kommunicerar med henne.
Jag älskar när det låter som att hon tjuter av glädje.
Hur hon doftar om huvudet.
Jag älskar att titta på hela henne, att se hur perfekt allt är. De små tårna, de ljusa ögonfransarna, kringelkrokarna i öronen, den gulliga magen, de allt mer runda benen.
Jag älskar hennes morgongymnastik - då hon ligger och sparkar i babynästet medan jag äter frukost.
Jag älskar också hennes morgonhumör precis efter hon har ätit. Då är hon en riktig solstråle.
Jag älskar att titta på henne när hon sover fridfullt.
Jag älskar hur hon spretar med sina små fingrar när hon sover.
Jag älskar allt med henne. Till och med då hon är missnöjd (även fast jag inte direkt gillar att hon skriker dårå) Nyanserna mellan olika sorters gnäll och gallskrik blir allt fler.
Vår alldeles egen guldklimp, jag kan ännu inte fatta att hon är här!

I går fick lilla Mika ta ett kvällsbad för att lindra knorret i magen och komma till kvällsro..och det var skönt minsann!




För man blev tröttare...



..och tröttare





Å så skjuts i säng i Hello Kitty-pyamasen..

I dag hade Mika, mamma och pappa en mysig shopping och fikatur på stan. Hem kom vi med en fleeceoverall till Mika. Men den var inte speciellt rolig att testa.


Desto bättre trivdes hon i de gulliga strumpbyxorna som också fick följa med hem.

I helgen hade Mika sin farmor, farfar, farbror, faster och kusin från Göteborg på besök. Mika slog alla med häpnad med hennes alla leenden och allt prat!
Mikaels kusin hade skickat med ett babygym som hon tycker är jättespännande! Men första "träningspasset" slutade med tårar, kanske var lite för trött. Att gå från glad till ledsen går på några sekunder i babyvärlden!




Så slutade det även då hon skulle fotomodella i sin tuffa AC/DC-mössa och leopardsockar som hon fått av snälla Raisa och Joel. Men visst är hon tuff vår rocktjej?