...eller min och min. Men min dotter i alla fall. Det är helt magiskt!
Jag älskar hur hon låter då vi ligger ansikte mot ansikte och precis ska somna. Hur hon nyper sig fast i mitt ansikte.
Jag älskar hennes prat, allt joller som kommer allt oftare nu.
Hur hon ler stort åt mobilen ovanför skötbordet och nallen i babysittern. Precis som att hon tror att de kommunicerar med henne.
Jag älskar när det låter som att hon tjuter av glädje.
Hur hon doftar om huvudet.
Jag älskar att titta på hela henne, att se hur perfekt allt är. De små tårna, de ljusa ögonfransarna, kringelkrokarna i öronen, den gulliga magen, de allt mer runda benen.
Jag älskar hennes morgongymnastik - då hon ligger och sparkar i babynästet medan jag äter frukost.
Jag älskar också hennes morgonhumör precis efter hon har ätit. Då är hon en riktig solstråle.
Jag älskar att titta på henne när hon sover fridfullt.
Jag älskar hur hon spretar med sina små fingrar när hon sover.
Jag älskar allt med henne. Till och med då hon är missnöjd (även fast jag inte direkt gillar att hon skriker dårå) Nyanserna mellan olika sorters gnäll och gallskrik blir allt fler.
Vår alldeles egen guldklimp, jag kan ännu inte fatta att hon är här!